Igentligen asså vi klagar så mycket, aldeles för mycket. Vi har mer änn vad många har, ja vi får höra om allt det med Syrien o flyktingar o annat skit varenda jävla dag..
Men för mig har det blivit en vana, dom är modiga som tar sig över Medelhavet ja, men för mig efter att min mamma fick cancer så har alla med cancer eller andra sjukdomar blivit mina hjältar, det är så mycket mer änn bara "cancer" det är omgivningen som drabbas men framförallt så drabbas den cancer sjuka. Till alla er med cancer eller anan sjukdom TACK, ni har visat för mig många gånger att det omöjliga är inte omöjligt, ni har visat för mig en styrka hos människor som jag aldrig sett inan.
Ni har visat mig att det finns saker att leva för, att kämpa för. Att klara av.
Till alla er med någon slags sjukdom och till eran omgivning,TACK ni visar mig att hjältar finns, att en människa inte bara består av elakhet, själviskhet o massor sådant, ni har visat att det finns folk som kämpar, älskar, bryr sig men framförallt inte ger upp.
Ni alla är mina hjältar, mina förebilder.
Tack ännu en gång?

Till alla er som säger att vi som på något sätt har ett självskadebeteende är omogna, ni är faktiskt dom som är omogna.
Vi som skadar oss för ångest, rädsla eller rent av för man man mår bättre av det, vi gör det inte för det är kul..
vi har anledningar, anledningar ni förmodligen inte vet om, anledningar vi inte bärettar för er för att ni dömer oss.
Ni dömer oss, dömer oss efter ärr som ni inte vet varför dom sitter där dom sitter.
Det kanske till o med är på grund av er som ärren sitter där?
Jag har haft ett självskadebeteende där jag skärt mig, jag gjorde det för jag kände att när jag gjorde det stannade tiden allt var bara fokuserat på det o alla andra saker jag tänker på jämt försvinner o jag känner att smärtan inom mig blir synlig. O nej jag vill inte att andra ska tycka synd om mig. Hade jag velat det hade jag inte försökt gömma mina ärr, inte ljuga för folk varför dom sitter där.
Hade jag velat det hade jag visat dom, lagt upp bilder osv men gör jag det? Nej.
även om jag nu mera inte gömmer mina ärr så vill jag inte att folk ska tycka synd om mig. Folk frågar mig om det inte är jobbigt att ha ärr , jo lite, men för mig visar de att jag klarat av något svårt. Fallit men tagit mig upp igen.
"Det är inte bra" det får jag höra ofta, jag vet att det inte är bra, jag är inte dum.
Men det är mitt sätt att få ut allt jag känner, det finns säker MASSOR med andra lösningar men jag som många andra har bara inte hittat dem änn.
Så till er alla som säger att vi är omogna, patetiska o rentav dumma .
Vi är exakt som ni, vi har bara fler ärr. Vi är som alla andra människor. Vi är inte "anorlunda". Eller jo föresten det är vi, vi är starkare än dom flesta, många av oss har gått igenom saker som ni aldrig skulle kunna tänka er. Vi har fallit många gånger men tagit oss upp igen.
O nästa gång ni ska säga någon om oss, det ni säger kan leda till att det blir fler ärr.
Ord skadar mer änn vad ni tror.
"Ärr bildas inte utan andledning"

Att inse att man inte klarar så mkt som man vill eller borde, det knäcker en totalt. Jag vill kunna klara allt. Visa att jag faktiskt duger, att jag faktiskt kan åstadkomma något i mitt liv. Men jag kommer aldrig kunna föra det. Är bara ett misstag på alla sätt o vis. Är bara en "utfyllnad" i världen..
Bara en som finns bara för att finnas men en som aldrig kommer ge tillbaka till världen.
Jag kommer aldrig kunna göra så mycket för dom som hjälpt mig, inte kunna ge dem så mycket som dom har gett mig...
Jag tror aldrig att jag kommer kunna må bra, aldrig kunna säga att nu är allt bra. Aldrig kunna tro på att jag klarar framtiden. Aldrig kunna tro på mig själv.
Jag är ett stort misslyckande.

Under en fett lång tid har jag tänk att tatuera in en viss text ( på bilden ) för att hedra min mamma, hon har visat mig att man kan vara stark igenom dem mest svåra tiderna. Att man klara sig igenom sjuka saker. Hon är o kommer alltid att vara min förebild. Jag är min mammas krigare?

2 nationella prov avklarade idag?
Blir o träffa en polare sen , mamma ligger o opereras, hon ska stel operera handen hoppas det går bra ?
Ska kolla efter någon som kan pierca min tunga fast än jag ä 15 så leta leta letaa... kom gjärna med tips ( östergötland) (lite i småland)

Att vara född till ett problembarn, det känner nog många att man blivit.
Jag kommer skriva om hur det är att leva med en mamma med psykisk sjukdom,att leva med en ledsjukdom.
Och hur det är att leva med att ens pappa är största möjliga problemet.
Även om mycket kanske är dåligt finns alltid några få ljusa stunder ?